đ FörlĂ„t mig
Och att alltfler journalister ringer ditt direktnummer
Halloj,
Har du bett om ursÀkt? Det Àr en aktuell frÄga nu nÀr Epstein-filerna rullar ut över vÀrlden. Senast var det norska kronprinsessan Mette Marit, och fler lÀr komma.
Jag skriver ocksÄ om varför fler behöver förstÄ medielogiken i dag och att det inte bara rÀcker att skicka högsta chefen pÄ snajsig medietrÀning. Inte minst för den som jobbar pÄ en kommun eller annan större organisation.
// Jennie
PS Jag har bestÀmt mig för att ta nya pressbilder. Hur kul?!
Be om ursÀkt eller inte?
Med anledning av det som just nu rapporteras om Epstein-filerna finns det nog mÄnga Àven i Sverige som har och kan fÄ ett samtal frÄn medierna med frÄgor om sin inblandning.
Det har fÄtt mig att tÀnka pÄ ursÀkter, inte minst efter de ursÀkter som börjat ramla in. Och framför allt pÄ nÀr de stÀrker trovÀrdigheten och nÀr de gör motsatsen.
Min hÄllning Àr ganska enkel.
Be om ursÀkt för det du gjort och haft ansvar för.
Be inte om ursÀkt för sÄdant du inte haft kontroll över, eller som Àr nÄgon annans ansvar att bÀra.
I kris ser jag ofta hur viljan att snabbt skapa lugn leder till överdrivna ursÀkter. Man lÀgger sig platt, sÀger förlÄt för allt och hoppas att det ska rÀcka.
Problemet Àr att det sÀllan uppfattas som ansvarstagande.
En ursÀkt Àr ett erkÀnnande av ansvar. Och ansvar gÄr inte att tÀnja hur lÄngt som helst utan att det tappar i trovÀrdighet.
Det betyder inte att man ska vara kall eller avvisande. TvÀrtom. Det gÄr att visa empati, beklaga, uttrycka sorg eller obehag och förstÄelse för hur en situation upplevs utan att be om ursÀkt för nÄgot man inte har gjort.
Skillnaden Àr avgörande.
NÀr grÀnsen mellan ansvar och medkÀnsla suddas ut blir kommunikationen svÄr att hÄlla ihop över tid. Varje nytt uttalande riskerar dÄ att skapa nya frÄgor i stÀllet för att ge svar.
I de hÀr lÀgena handlar kriskommunikation om att sÀga det som Àr sant, hÄllbart och möjligt att stÄ för Àven nÀr granskningen fortsÀtter.
Och det Àr ofta svÄrare Àn att bara sÀga förlÄt.
NĂ€r medierna ringer direkt till chefen eller experten
Det Àr allt vanligare att medier tar kontakt direkt med chefer och experter. Det Àr vad jag ser i mitt jobb som PR-konsult.
Samtalet gÄr inte via en kommunikationsfunktion. Ofta gÄr det inte heller till högsta chefen, utan till den person som journalisten sjÀlv bedömer kan frÄgan bÀst.
I veckan höll jag en medietrÀning för chefer i en kommun. Flera beskrev hur lokalmedierna ringer dem direkt, ofta med kort varsel, och förvÀntar sig raka svar. Det finns sÀllan tid att samordna sig eller att reda ut vem som faktiskt bör uttala sig.
Konsekvensen blir att journalister ringer runt tills nÄgon svarar. De som svarar gör det utifrÄn sina egna perspektiv och sin egen kunskap. Ambitionen Àr god, men svaren blir olika.
Det Àr ett problem.
Inte frÀmst för kommunen som organisation, utan för dem som lyssnar och lÀser. NÀr bilden spretar blir det svÄrt att förstÄ vad som faktiskt gÀller, och otydligt vem som bÀr ansvar nÀr nÄgot har gÄtt fel.
Samtidigt Àr detta ofta en resursfrÄga. MÄnga kommuner saknar möjlighet att bygga en samordnad pressfunktion. Ansvaret hamnar dÀrför hos chefer och experter som redan har ett omfattande uppdrag.
Parallellt har tempot ökat. Medierna arbetar snabbare. Olika format lever sida vid sida. Analys, Äsikt och nyhet flyter ofta ihop. GrÀnsen mellan internt och externt Àr svÄr att dra i praktiken.
Det ökar kraven pÄ den som uttalar sig. Sakkunskap rÀcker inte alltid. FörklaringsförmÄga har blivit avgörande. Informationen behöver sÀttas i ett sammanhang för att bli begriplig, och man behöver förstÄ hur medierna funkar.
Min poĂ€ng Ă€r att fler chefer och experter behöver vara förberedda pĂ„ att kommunicera med medierna. Och de behöver schysta förutsĂ€ttningar för att kunna göra det. Det var dĂ€rför jag skrev min bok Intervjun â tala framgĂ„ngsrikt med journalister och media.
FrÄgan Àr hur vÀl rustade cheferna Àr för den verkligheten.
Vad tror du?
TACK FĂR ATT DU LĂST!
Vad tycker du? Saknar du nĂ„got eller Ă€r det nĂ„got du vill lyfta sĂ€rskilt? Svara gĂ€rna direkt pĂ„ det hĂ€r mailet â det gĂ„r direkt till mig.
Vi hörs!
